jag lever. men det är inte mycket mer. aldrig mer säger jag bara, aldrig mer! om knappt två månader är det dags igen.
men sen är det aldrig mer!
iofs gick det väl rätt bra, inga olyckor hände, ingen började slåss, ingen blev ledsen och ingen försvann. men jag tror de hade halvtråkigt. ibland. vi gick ut och sprang omkring o lekte lite. jag sprang också, och när jag skulle fånga ett barn ramlade jag och liksom rullade ett par varv i gräset. som en fotbollsmålis. men ingen såg det verkar det som.
ett barn sa "vad långsamt du springer!"
haha ja.. vad svarar man då? man kan ju inte säga att man är för tjock.
det tråkigaste var väl att typ 4 stycken som var bjudna inte kom, och inte hörde av sig, så jag fick kasta en massa korvar o bullar o tårta. (bullarna blev hårda, o ingen av oss äter tårta så värst mycket)
jaja. nu är det bara lite städning kvar imorgon.
jag ser fram emot måndag. då är det ombudskväll på travet. det är roligt!
apropå trav så missade jag ju V75 på tv idag. måste kolla om jag är miljonär!
puss!
uppdate:
nej. jag hade 2 respektive 1 rätt på V75. jävla harry boy.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Kan tänka mig hur det är. Även om jag knappt vågar tänka mig hur det är.
Tappert!
peter, om några år kanske du får veta hur det är. om 10 år kanske. då ska jag le lite medlidsamt för mig själv och minnas.
Så dåligt att inte ringa och tala om!!
Jag är övertygad om att Alvin var supernöjd i alla fall.
Många Kramar
anna, det är ju det.
jo, de tvar han, kul bara att det var många kompisar där, och tjejer också :)
Skicka en kommentar