det droppar från pannan
det sista som är
kvar -
det smyger längs ryggraden, kring halsen,
fastnar i ögat som gammalt
var
och det river längs benen, klöser, biter, hugger, blir
sår -
det sista som
återstår,
som stannar, som aldrig går över, klibbar sig fast
som vita små fågeldun i mitt
hår
och imorgon,
tänker jag, imorgon vill jag
leva
men natten värker,
stryper, vrider, gör ont in till själen, om den nu finns
och dagen formar sig mot väggen, lyser som en ynklig
reva -
jag vill sluta, men det droppar alltjämt
stilla;
jag vill försvinna, känner jag,
försvinna tyst och lätt - då, om natten
när allt har stannat, minnas det onda
som en febersjuk
synvilla
och det droppar, det är hoppet blandat med
gråten -
för det gör ont att fortsätta tro
när sveken dundrar, kväver, kväljer;
jag vill helst
sjunka,
drunkna,
slippa andas - jag vill gärna tro att
jag ändå är
förlåten
16 kommentarer:
jag har en tore skogman glugg. fan att han dog! det var ganska skönt att veta att man inte var ensam om den.
becka, jag med. jag skojar inte! hjälp.
sluta nu! är det sant??!!
ja! hela min mun är en glugg!
men gud! min också!
haha. vi är the same woman :O
shit det här är lite skrämmande. haha
fast du har slutat röka va?
ehhh.. ja...eller.. nja.. :D
vi måste ju hitt anåt som inte är lika :O
du har inga barn iofs :)
*HOST*
åh, teresa! glugg! PUSS!
Jag tror minsann att han har en dotter där eller nåt. Kan det va så? Här i Karlstad va han inte i alla fall.!
nä, det har du rätt i. men ja, skrämmande lika i många avseenden är vi. :)
det är lite roligt. då kan jag alltid lita på att du förstår mig ;)
ja det kan du göra! och ännu bättre är att det är ömsesidigt. :)
Skicka en kommentar