Generation Ex

nyss hemkommen från kentkonserten. eufori.
stod såpass långt fram att jag tydligt såg deras ansiktsuttryck. det är viktigt. sen gick det inte att komma längre.
helt oväntat så var det två låtar från nya skivan som gjorde störst intryck på mig. Generation Ex (med en bild i bakgrunden på en sönderopererad tjej, såg ut som linda rosing typ, med ögon som lyste. hon såg riktigt otäck ut) låttexten ihop med bilden gjorde allt väldigt obehagligt bra på nåt sätt. illa berörd. men så jävla bra låt. och så Elefanter.
men, kent har så många låtar, och det är klart man saknar några gamla. Chans.. tänk om jag fått höra Chans live. Och Gravitation. Och Noll. men man kan ju inte få allt.
jag är fruktansvärt nöjd. och lycklig.


igår träffade jag Björn. jag har fortfarande aldrig träffat Björn utan att vi sen sovit ihop. vi kan tydligen inte säga hejdå och åka hem var för sig. jag kände att jag verkligen har saknat honom.
björn: "det spelar ingen roll att jag bestämt mig, när jag ser dig så glömmer jag allt och vill bara hålla om dig hela natten. för du är så vacker" det är kanske den finaste komplimang jag fått. tur att nån tycker det :´)

är det meningen att jag ska ha TVÅ ex som jag har svårt att komma över? :/
jag kan leva resten av mitt liv på minnena av ex-kärlekar. kanske är bättre än att tillåta mig själv bli kär i nån ny. för det verkar ju jävligt svårt.

nu ska jag puss på Jack, o sen sova som fan.

puss!


en sak. en tanke jag hade på vägen hem. när det var lilla ego på stereon. högt högt. då tänkte jag att om jag ska dö i en bilolycka, då vill jag att det ska vara nu.